Étinehem-Méricourt

Vous pouvez partager vos connaissances en l’améliorant (comment ?). Le bandeau {{ébauche}} peut être enlevé et l’article évalué comme étant au stade « Bon début » quand il comporte assez de renseignements encyclopédiques concernant la commune design football uniforms.
Si vous avez un doute purple glass water bottle, l’atelier de lecture du projet Communes de France est à votre disposition pour vous aider. Consultez également la page d’aide à la rédaction d’un article de commune.

Géolocalisation sur la carte : Somme

Géolocalisation sur la carte : Somme

Géolocalisation sur la carte : France

Géolocalisation sur la carte : France

Étinehem-Méricourt est, depuis le , une commune nouvelle française située dans le département de la Somme, en région Hauts-de-France.

Les deux communes déléguées sont bordées par la vallée de la Somme natural steak tenderizer. Elles ne sont séparées que par 5 km de voirie mais les liens restent à parfaire.

La commune est née du regroupement des communes d’Étinehem et de Méricourt-sur-Somme, qui deviennent des communes déléguées, le . Son chef-lieu se situe à Étinehem.

Franck Beauvarlet, ancien maire de Méricourt, a été élu maire d’Étinehem-Méricourt vendredi 6 janvier 2017. Ancien maire d’Étinehem, Jean-Pierre Rouveau conserve son mandat de délégué communautaire. Vingt personnes composent le nouveau conseil municipal.

L’embellissement d’Étinehem sera poursuivi pour que Méricourt conserve sa seconde fleur au concours de villes et villages fleuris.

Sur les autres projets Wikimedia :

Arthur L. Collins

Arthur Launcelot Collins (8 July 1868 – 22 November 1902) was a British metallurgist, mining engineer and mine manager of properties in Mexico and the United States. He was born 8 July 1868 in Truro, Cornwall, England, the son of a prominent mining expert, Joseph Henry Collins, and brother of Henry, George, and Edgar Collins and William Collins, the Bishop of Gibraltar. Joseph H. Collins founded papain tenderizer, and with his sons Henry, Arthur, and George, operated J. H. Collins & Sons, Mining and Metallurgical Engineers, an international mining consulting business headquartered in London, England.

When he was 15 years of age, Arthur Collins traveled with his father and brothers Henry and George to Andalusia, Spain, in the great mining region of Rio Tinto, where Joseph Collins was appointed chief chemist and assayer of the Peña del Hierro copper mine water sold in glass bottles. Under his father, Arthur began his practical work in the laboratory and continued his studies in chemistry and mineralogy, and was soon employed as assayer and underground surveyor by the Peninsular Copper Co., in Southern Spain. Joseph H. Collins and his sons returned to England in 1885, where Arthur was put in charge of an experimental smelting works near Breage, in Cornwall.

In 1886, Arthur was appointed as assayer and chemist at the Berkeland zinc mine, near Stavanger, Norway. It was here that he erected his first concentrating mill. For the next few years he was engaged as a partner in the firm of J. H. Collins & Sons, examining and investing in mines around the world, including in Burma, Norway, Spain, Australia, Tasmania, and Mexico. In 1892 he was appointed geologist and mining engineer to the Amir of Afghanistan, and spent a year traveling in the region.

In early 1894, Arthur and his brother George left England to manage mine holdings in Central City and Georgetown, Colorado, as stockholders and consulting engineers for the Gold Coin Mines Company of New York. In the following year Arthur married Marguerite Morton Becker, the daughter of Gilpin County Judge Clayton F. Becker.

At age 31, Arthur Collins became general manager of the Smuggler-Union Mining Company which was a significant silver mine near Telluride in San Miguel County, Colorado stainless thermos. While the Smuggler-Union was a major producer in the district, its output consisted of low-grade ore.

In order to increase profits, Collins ended the shift fireboss positions in the mine. He also introduced the “old Cornish system” of mining, which he was familiar with from his native Cornwall. It was referred to as the “contract system,” or “fathoms,” and essentially turned mining into piecework. The system became a point of contention between the Smuggler-Union Company and Telluride’s Local 63 of the Western Federation of Miners, which complained that the wider the vein of ore, the lower a miner’s wages would be. But Arthur Collins had little use for the union, and declared that there was nothing to arbitrate.

One of the miners in the Smuggler-Union was Vincent St. John, a young, inspirational man who had become the leader of the local union. St. John patiently tried to convince Collins to bargain over the issue of contracts, but Collins refused. On 1 May 1901, 350 miners walked off the job at the Smuggler-Union. The strike was under way.

Collins began to hire gunmen to protect the Smuggler-Union property, and he eventually brought in replacement workers. The gunmen harassed and tried to intimidate union men, while the union miners sought to persuade the strike breakers to stop working and join the strike.

In the middle of May 1901, the Telluride Daily Journal, a local newspaper hostile to the union, reprinted a story from a neighboring community, the Ouray Herald. It was an inflammatory story attributed to 27-year-old John Barthell, one of the striking miners. In the report, Barthell stated that the striking miners were highgraders, or ore thieves, and that they had called the strike in revenge after they had been caught. But Barthell was a faithful union man and the story was untrue.

On 3 July 1901, Barthell, a native of Finland, stepped to the front of the picket line, faced company gunmen, and shouted in broken English, “You are under arrest.” The company gunmen immediately shot him through the neck and he fell, mortally wounded. Striking miners began to return fire, and a general shooting war broke out.

St. John quickly left Telluride to go to the site of the shooting as soon as he heard about it. He brokered a cease-fire with Edgar Collins, the brother of Arthur Collins, and the company agreed to close down the mine for three days.

Anti-union business and community leaders called upon Governor Orman to send in the Colorado Volunteer Militia, but Lieutenant Governor David Coates persuaded him to allow for negotiations instead. The negotiations were successful, with Vincent St. John and Arthur Collins compromising over the issue of contracts. The district experienced 16 months of labor peace after the agreement.

On 20 November 1901, Arthur Collins was out of the country and his brother was in charge. A fire started in the Smuggler-Union outbuildings, and fed poisonous smoke into the mine tunnels. Twenty-four miners and mine foremen, both union and non-union, died. Vincent St. John arrived on the scene and, in the absence of any effective response by management, was credited with directing rescue efforts, including entering the smoke-filled mine at serious risk to his own health. St. John was credited with saving lives.

In the aftermath of the fire, the company was criticized for failing to respond effectively. Arthur Collins’ decision to eliminate the fireboss positions, and his practice of promoting non-union men with less experience, was considered a significant factor in management’s early, fumbling response waterproof purse.

In March 1902, Arthur Collins and other mine operators formed the Colorado Mine Operators’ Association. Twenty-seven members started the group, many of them from Idaho Springs, where the WFM was strong. The organization would play a significant role in the upcoming Colorado Labor Wars.

On 19 November 1902, the eve of the anniversary of the great fire, Arthur Collins was mortally wounded with a shotgun blast through the window of the house on the Smuggler-Union property. There were many who accused the union, but others declared that with a contract in place and relative cooperation, the union had no motive for the attack. Others considered the possibility that the murder was committed as revenge for the men killed in the fire one year earlier.

Arthur Collins was replaced as the Smuggler-Union general manager by Bulkeley Wells.

Cecil Rhodes

Cecil John Rhodes (5. juli 1853-26. marts 1902) grundlagde landet Rhodesia, nu Zimbabwe. Han tjente en formue på sydafrikanske diamantminer og var premierminister i Kapkolonien fra 1890 til 1896. Første gang han kom til Sydafrika var han 17 år, og allerede der var han en stor imperiebygger runners water bottle handheld. Hans største drøm var at bygge en jernbanelinje fra det dengang engelske område i Kairo (Egypten) til Kapstaden i Sydafrika. Men for at han kunne realisere sin drøm måtte han sørge for, at englænderne erobrede det sidste selvstændige kongerige i Sydafrika, i Matabeleland, hvor høvdingen Lobengula herskede. For at kunne erobre landet måtte Rhodes i første omgang prøve at overtale høvdingen til at Rhodes kunne komme ind i landet. Men høvdingen stolede ikke på de hvide handelsmænd og missonærer. Men i anden omgang fik Rhodes dog overtalt høvdingen til at skrive under på en traktat, hvor der blev lovet våben til høvdingen, hvis de hvide folk måtte komme ind i landet. Men der blev høvdingen narret. Han fik aldrig de våben, der blev lovet, så det strømmede ind med hvide mænd, der overfaldt Lobengulas mænd. I et enkelt slag døde flere end 1.000 af Lobengulas mænd, ligesom Lobengula selv. Så hans underhøvding måtte overgive sig til de hvide mænd.
Derefter etablerede Rhodes en koloni i området under navnet Rhodesia.

Cecil John Rhodes blev født den 5. juli 1853 i Hertfordshire (England). Hans far var præst og havde dansk blod i årerne drinking water bottle. Han var gift to gange og fik i alt 9 sønner og 2 døtre. Cecil var den femte søn i rækken, som faderen fik med sin anden hustru, Louise Peacock. Faderen ville gerne have, at alle hans sønner blev præster ligesom han selv, og han sendte dem derfor tidligt i søndagsskole og sørgede for, at de fik en god kristelig opdragelse. Men børnene ville noget andet, de fik alle enten job i hæren eller drog ud i verden efter lykken.
Cecil Rhodes tog på gymnasiet i første omgang what is meat tenderizer, men fik som 16-årig en begyndende tuberkulose. Derfor blev han af lægen opfordret til at tage til Sydafrika, hvor det tørre klima ville forbedre hans tilstand.

I 1870 ankom Cecil Rhodes derfor til Sydafrika, hvor han ville mødes med en af sine brødre, som var beskæftiget ved landbruget. Samtidig blev der fundet enorme mængder diamanter i byen Kimberley, så da Cecil Rhodes ankom var broderen derfor allerede flyttet til diamantområdet.

I marts 1871 prøvede Cecil Rhodes ved at arbejde i landbruget at tjene nok til en universitetsuddannelse, men da værdien af afgrøder faldt drastisk, besluttede han sig for at forsøge sig som diamantjæger – ligesom sin bror.

I 1873 havde han tjent tilstrækkeligt med penge som diamantjæger til at kunne fortsætte med en universitetsuddannelse og rejste derfor tilbage til England. Da han kom tilbage til England fik han lungebetændelse og hans tuberkulose blev derfor meget alvorlig. Han var nødsaget til at vende tilbage til Sydafrika i perioder, samtidig med at han fortsatte sin uddannelse.

Rhodes formåede at blive en dygtig forretningsmand, som samtidig med at han havde kontrol over flere diamantminer byggede Sydafrikas største vandpumpe. Han var med i en sammenslutning af de største mineselskaber i Kimberly, som udgjorde en organisation, som kaldte sig ”De Beers Mining Company”. Indenfor diamantproduktionen fik han stor indflydelse.

Rhodes arbejdede hele tiden driftigt med at udvide det britiske herredømme i Afrika. Hans drøm var jo netop også at bygge en jernbane fra Cape Town til Kairo.

Rhodes etablerede The Rhodes Scholarship, et stipendium, der giver dygtige studerende fra en stor del af verden muligheden for at studere på Oxford University. Dette gav bl.a. Bill Clinton muligheden for at studere på det prestigiøse universitet.

Rhodes navngav og etablerede i maj 1895 Rhodesia – et land, der senere blev delt i Zambia og Zimbabwe

Colombia 2016 Home RAMOS 21 Jerseys

Colombia 2016 Home RAMOS 21 Jerseys

BUY NOW

$266.58
$31.99

.

Denne artikel stammer oprindelig fra Lexopen. Hvis den oprindelige kildetekst er blevet erstattet af en anden tekst, bedes skabelonen venligst fjernet.

Ronnie Sandahl

Ronnie Mikael Sandahl, född 2 december 1984, är en svensk författare, regissör, och krönikör på tidningen Aftonbladet.

Sandahl är uppvuxen i Falköping och har tidigare arbetat på Falköpings Tidning. Hans debutroman Vi som aldrig sa hora kom ut år 2007 och möttes av stor uppmärksamhet för sin kritiska skildring av mansrollen. Hans debutfilm som regissör, Svenskjävel gick upp på biograferna år 2015 och hyllades på bred front.

Sandahl började som 14-åring arbeta som reporter på Falköpings Tidning. Som sextonåring debuterade han i riksmedier genom att reportage i tidningar som Göteborgs-Tidningen och Metro och senare även Aftonbladet. 18 år gammal flyttade Sandahl till Stockholm för att börja arbeta på Aftonbladets nöjesredaktion. Där stannade han i ytterligare två år innan han flyttades till Aftonbladets grävgrupp mobile phone running holder. Sandahl arbetade där som reportageskribent fram till 2008 då han sade upp sin fasta anställning. Varje vecka sedan 2005 skriver Sandahl en personligt färgad krönika, numera publiceras denna på tisdagar.

Debutromanen Vi som aldrig sa hora möttes av stor uppmärksamhet när den kom ut på Wahlström & Widstrand förlag år 2007. I hög grad färgades uppmärksamheten av den initialt polariserade kritiken. På recensionsdagen hyllades boken stort av Jan Arnald i Dagens Nyheter – men kritiserades hårt av Stefan Spjut i Svenska Dagbladet. Därefter mötte boken i första hand positiva recensioner. Sandahl blev samma år utnämnd till “Årets Landsbygdsförfattare” av Studieförbundet Vuxenskolan i samband med Bokmässan 2007 – ett pris som tidigare mottagits av bland andra Torgny Lindgren, Bodil Malmsten och Lars Molin. Det var första gången priset gick till en debutant.

Sandahl har även medverkat med noveller i en rad antologier.

På senare år har Sandahl mest utmärkt sig som filmregissör och manusförfattare. Långfilmsdebuten Svenskjävel (Underdog på engelska) kom att bli hans stora genombrott, både i Sverige och utomlands.

Under hösten 2014 blev Svenskjävel något av en sensation på internationella filmfestivaler där den vann pris på fyra festivaler i rad: kritikerpriset i Zürich, Gold Hugo i Chicago, Baltic Film Prize i Lübeck och bästa skådespelerska (till Bianca Kronlöf) i Les Arcs. Filmen har sammantaget vunnit ett tiotal internationella filmpriser och utmärkelser.

Filmen berör det förändrade maktförhållandet mellan Sverige och Norge, samtidigt som filmen av somliga kritiker beskrivits som ett triangeldrama. I bland annat Dagens Nyheter beskrevs dessa två spår samspela: “Det skeva maktförhållandet i deras relation blir också en kraftfull beskrivning av situationen för alla dem som i dag tvingas underkasta sig osäkra anställningsförhållanden. Svenskjävel blir därmed inte bara en välkommen uppgörelse med den svenska självbilden utan också en mycket efterlängtad skildring av villkoren för det nya preparatet.”

Även den feministiska aspekten av filmen uppmärksammades av flera kritiker best retro football shirts, däribland Aftonbladet som skrev: “Flickor som växer, och tar plats tillsammans. En sorts stillsam girlpower med ett helt eget kraftfält popular football jerseys.”

När filmen gick upp på svenska och norska biografer i mars 2015 möttes den av mycket goda recensioner. Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen, Göteborgs-Posten, SVT, Sveriges Radio och TT gav alla filmen fyra av fem. Svenska Dagbladet gav filmen en femma på sin sexgradiga skala. I Norge fick filmen mestadels femmor och ett antal fyror. Återkommande bland kritikernas omdömen var genomgående hyllningar av skådespeleriet, och inte minst den debuterande huvudrollsinnehavaren Bianca Kronlöfs insats. Även utanför Skandinavien mötte filmen goda recensioner, bland annat i Hollywood Reporter. Filmen uppmärksammades även stort i Variety metal water jug, The Guardian och Washington Post – inte minst för sin skildring av den förändrade maktbalansen mellan Sverige och Norge.

Den negativa kritik som filmen mötte kom från norskt håll där politikern och författaren Marte Michelet kritiserade filmen för att ge en förenklad bild av det norska samhället, och beskyllde även filmen för att inte gynna den norska klasskampen.

Sedan tidigare har Sandahl regisserat två kortfilmer. Lyckliga jävel från år 2010 med Julia Dufvenius och Christopher Wollter i huvudrollerna som hade premiär på Göteborgs filmfestival och som sedan visats ett flertal gånger i SVT. Mirakel utmed riksväg 43 med Magnus Roosmann i huvudrollen som hade premiär vid Locarno International Film Festival och som sedan turnerade på festivaler världen runt.

I januari 2010 debuterade han som dramatiker med den sceniska läsningen Den moderna döden på Lejonkulan, Dramaten.

Hermann Hänggi

Turner

Hermann Hänggi (* 15. Oktober 1894 in Mümliswil; † 21. November 1978 in Burgdorf) war ein Schweizer Turner und zweifacher Olympiasieger.

Hänggi war Sieger im Kunstturnen am Eidgenössischen Turnfest 1922 und ebenfalls 1925. Bei den Olympischen Sommerspielen 1928 in Amsterdam nahm er an allen sieben Wettkämpfen im Gerätturnen teil. Er gewann den Einzelwettbewerb im Seitpferd, die Silbermedaille im Einzelmehrkampf und wurde Dritter am Barren. Mit der Schweizer Mannschaft gewann er ausserdem den Mannschaftsmehrkampf. Im Reck wurde er Vierter hinter dem zehn Jahre jüngeren Teamkollegen Georges Miez, der den Wettbewerb gewann, und dem dreizehn Jahre jüngeren Eugen Mack, der die Bronzemedaille gewann. Im Jahr 1930 wurde er Gesamt- und mehrfacher Einzelsieger am französischen Bundesturnfest in Algier.

Hermann Hänggi absolvierte eine kaufmännische Berufslehre bei der Kammfabrik Mümliswil AG und der Von Roll AG in Klus. Von 1914 bis 1918 diente er als Feldweibel in der Schweizer Armee, anschliessend lernte er in Champagne Französisch und arbeitete bis 1923 in Yverdon. Im Jahr 1923 nahm er eine Stelle als Hilfsbuchhalter bei der Schachtelkäsefabrik Alpina AG in Burgdorf an, ab 1943 war er Prokurist der Alpina AG und nach seiner Pensionierung im Jahr 1964 bis 1972 Sekretär des Verwaltungsrates. Am 27. September 1924 heiratete er Frieda Gabi. Aus der Ehe gingen zwei Töchter hervor.

1896: Louis Zutter | 1904: Anton Heida | 1924: Josef Wilhelm | 1928: Hermann Hänggi | 1932: István Pelle | 1936: Konrad Frey | 1948: Paavo Aaltonen, Veikko Huhtanen und Heikki Savolainen | 1952: Wiktor Tschukarin | 1956: Boris Schachlin | 1960: Boris Schachlin und Eugen Ekman | 1964: Miroslav Cerar | 1968: Miroslav Cerar | 1972:&nbsp

Argentina Home LAMELA 18 Jerseys

Argentina Home LAMELA 18 Jerseys

BUY NOW

$266.58
$31.99

;Wiktor Klimenko&nbsp football shirt shop;| 1976: Zoltán Magyar | 1980: Zoltán Magyar | 1984: Li Ning und Peter Vidmar | 1988:&nbsp running belt water;Ljubomir Geraskow, Zsolt Borkai und Dmitri Bilosertschew | 1992: Wital Schtscherba und Pae Gil-su | 1996: Donghua Li | 2000: Marius Urzică | 2004: Teng Haibin | 2008: Xiao Qin | 2012: Krisztián Berki | 2016: Max Whitlock

Liste der Olympiasieger im Turnen

1947–48 Yugoslav First League

Source:
Rules for classification: 1st points; 2nd goal average
1 Naša Krila Zemun, third placed team from Yugoslav Second League, defeated Vardar 5–4 on aggregate Leaf Pendant Necklace.
(C) = Champion; (R) = Relegated; (P) = Promoted; (E) = Eliminated; (O) = Play-off winner stainless water bottle with straw; (A) = Advances to a further round.
Only applicable when the season is not finished:
(Q) = Qualified to the phase of tournament indicated; (TQ) = Qualified to tournament, but not yet to the particular phase indicated; (RQ) = Qualified to the relegation tournament indicated; (DQ) = Disqualified from tournament.

Dinamo Zagreb (manager: Karl Mütsch)

1 og

Partizan Beograd 3 – 2 Proleter Osijek

Dinamo Zagreb x – x X

X x – x X

X x – x X

X x – x X

X x – x X

Lokomotiva Zagreb x – x X

Crvena Zvezda Beograd x – x X

Crvena Zvezda Beograd x – x X

Partizan Beograd 2 – 0 Lokomotiva Zagreb

X x – x X

Dinamo Zagreb x – x X

Crvena Zvezda Beograd x – x X

Partizan Beograd 3 – 3 Dinamo Zagreb

Partizan 0 – 3 Crvena Zvezda

Stadium: Stadion Crvene Zvezde

Attendance: 30,000

Referee: Lemesic (Split)

Partizan: Franjo Šoštarić, Vladimir Firm, M.Petrovic, Zlatko Čajkovski, Milorad Jovanović, Lajčo Jakovetić, Prvoslav Mihajlović, Božidar Drenovac, Stjepan Bobek, Aleksandar Atanacković, Kiril Simonovski

Crvena zvezda: Srđan Mrkušić

Brazil Home CAFU 2 Jerseys

Brazil Home CAFU 2 Jerseys

BUY NOW

$266.58
$31.99

, Branko Stanković, Milenko Drakulić, Dimitrije Tadić, Milivoje Đurđević, Predrag Đajić, Cokic, Rajko Mitić, Kosta Tomašević, Bela Palfi, Branislav Vukosavljević

CALDIC

CALDIC (il California Digital Computer ) fu un apparecchio elettronico costruito come “digital computer con l’assistenza dell’Uffico per le ricerche navali Office of Naval Research all’University of California, Berkeley tra il 1951 ed il 1955 per assistere e facilitare le ricerche che si stavano effettuando all’università sulla base dell’alta velocità di calcolo.

Il CALDIC fu disegnato per essere costruito ad un basso costo ed in modo che fosse semplice da adoperare.

Il computer fu inizialmente pianificato da Paul Morton, Leland Cunningham, e Dick Lehmer; gli ultimi due erano stati associati con il progetto ENIAC all’University of Pennsylvania. Morton supervisionò il progetto e la costruzione con un team che comprendeva ingegneri elettronici, sia laureati che ancora studenti dell’università, in totale più di 35 persone, incluso Doug Engelbart (che più tardi inventò il mouse) e Al Hoagland (un pioniere dell’industria dei dischi per computer).

La macchina fu operativa nel 1954 how to make meat tender quickly. Il costo totale dell’opera, terminata nel luglio del 1955 stainless steel insulated water bottle, fu di circa $150,000.

Robert Julius Trumpler

Robert Julius Trumpler (ur. 2 października 1886 w Zürichu, Szwajcaria; zm. 10 września 1956 w Berkeley, USA) – amerykański astronom, urodzony w Szwajcarii. Prowadził badania głównie w dziedzinie gromad otwartych.

Udowodnił istnienie w płaszczyźnie naszej galaktyki – Drodze Mlecznej istnienie rozrzedzonej materii międzygwiazdowej, która pochłania światło i przez to osłabia jasność odległych gromad gwiazd.

Prace Trumplera przyczyniły się również do opracowania akceptowanej współcześnie teorii ewolucji gwiazd.

Obserwacje gromad otwartych i różnic między nimi umożliwiły oszacowanie ich wieku oraz powstanie jednego z najlepszych systemów klasyfikacji gromad otwartych t shirt football. Robert Trumpler zaproponował klasyfikację gromad głównie na podstawie ich wyglądu, ale również jasności i typu widmowego.

Schemat ten opisuje trzy cechy gromady: rzymskie cyfry od I do IV charakteryzują stopień skoncentrowania lub rozproszenia gromady (od bardzo gęstego do luźnego), arabskie od 1 do 3 opisują zakres jasności składników (od małego zróżnicowania do dużego), oraz litera p, m albo r oznaczają liczbę gwiazd w gromadzie, od niewielkiej (ang. poor), przez średnią (medium) do dużej (rich). Opcjonalnie, jeśli gromada zawiera mgławicę, dopisuje się na końcu literę n (ang. nebulosity) womens hydration packs for running.

Dla przykładu w schemacie Trumplera, Plejady sklasyfikowane są jako I,3 high school football uniforms,r,n (mocno skoncentrowane, bogate, zawierające mgławicę), natomiast leżące w pobliżu Hiady jako II,3,m (luźniejsze, z mniejszą ilością gwiazd).

Peter Kimlin

Peter Kimlin is an Australian rugby union football player who plays for Grenoble in the French Top 14.

He played for the ACT Brumbies in the Super Rugby competition from 2007 through to 2013. That final year in 2013 he captained the victorious Brumbies side against The British and Irish Lions who were the first Australian club side to be successful in over 40 years level running belt. Later that year he was a part of the side which fell to NZ Chiefs in the Super Rugby Final.

He plays as a lock running water backpacks, flanker and also number 8.

On 13 October 2010 it was announced that Kimlin signed a short-term contract to join the Exeter Chiefs in England during the 2010/11 season in order to get game-time prior to the upcoming Super Rugby season and his bid for a spot in Australia’s Rugby World Cup squad, having 18 months of action with nerve damage to his shoulder. However his stay in the UK with the Chiefs was cut short after suffering a knee injury in training with Exeter following a collision with team-mate Paul McKenzie.

It was announced on 20 April 2013 that Kimlin, along with Brumbies teammate Dan Palmer, had joined French Top 14 side FC Grenoble.

Николай Волков (рестлер)

Иосип Перузович

Nikolai Volkoff
Bepo Mongol

193 см

143 кг

14 октября 1947(1947-10-14) (69 лет)

Хорватия, Югославия

Москва, СССР

Стю Харт

1967 год

Иосип Николай Перузович (хорв. Josip Nikolai Peruzović, род. 14 октября 1947 года) — югославский профессиональный рестлер, более известный под псевдонимом Николай Волков (англ. Nikolai Volkoff).

Наиболее известен по своим выступлениям во Всемирной федерации рестлинга (WWF, ныне — WWE). На ринге изображал русского, хотя имеет смешанное русско-хорватское происхождение. В 2005 году введён в Зал Славы WWE Джимом Россом. В настоящее время выступает в независимых промоушенах.

Перузович рос в Социалистической Республике Хорватии, которая тогда была частью Югославии. Его мать — русская, а отец — хорват. Иосип с детства занимался тяжёлой атлетикой и выступал за Югославию. В 1967 году он эмигрировал в Канаду, а в 1970 году оказался в США.

Карьера рестлера у Иосипа началась в World Wide Wrestling Federation, где он выступал под псевдонимом Бепо Монгол (англ. Bepo Mongol). Вместе с Гето Монголом 15 июня 1970 года им удалось стать международными командными чемпионами WWWF После проигрыша титула Люку Грэму и Тарзану Тайлеру, Перузович ушёл из WWWF..

В 1974 году он вернулся в компанию под псевдонимом Николай Волков и появился в памятном матче на Мэдисон Сквер Гарден, в котором боролся с одним из самых известных чемпионов этого вида спорта, Бруно Саммартино. Волков претендовал на титул чемпиона WWWF с первых лет своей карьеры, вследствие чего враждовал с Бруно Саммартино и Бобом Бэклундом. По сюжету, с 1976 по 1980 год, Николая представляли, как рестлера родом из Монголии.

С 1974 года Волков также работал в AWA, где он выступал под прозвищем Борис Брезников (англ. Boris Breznikoff). В это время его менеджером был Бобби «Мозг» Хинан.

В начале 1980-х годов Волков работал на Билла Уоттса в федерации Mid-South Wrestling.

В 1984 году Волков вернулся в WWF (в прошлом WWWF) и вступил в команду к Железному Шейху, управляемую менеджером Фредди Бласси. Именно после этого Николай начал петь государственный гимн Советского Союза перед каждым матчем, а Шейх объявлять: «Иран номер 1, Россия номер 1» (англ. Iran number 1, Russia number 1). Члены команды, по сюжету, отыгрывали роль злодеев. Сценаристы пошли на данный ход ради увеличения аудитории зрителей.

Волков и Железный Шейх стали командными чемпионами WWF, победив команду The U.S. Express. Однако, 31 марта 1985 года, на самой первой WrestleMania они проиграли той же группировке, таким образом потеряв свои титулы. Спустя три месяца Николай стал бороться за пояс чемпиона WWF в тяжёлом весе и неоднократно встречался на ринге с чемпионом Халком Хоганом meat tenderizing methods, но никак не мог победить Мистера Америку.

Кроме того, с 1985 по 1986 год Волков враждовал с бывшим десантником капралом Киршнером. Их фьюд закончился после события WrestleMania 2, в котором матч Николая и Киршнера закончился нечестной победой последнего.

Осенью 1986 года Фредди Бласси ушёл на пенсию, а новым менеджером Волкова стал Slick. В 1987 году Николай и Шейх враждовали с Ножовкой Джимом Дагганом.

В конце 1987 года Волков объединился с Борисом Зуховым, другим «русским» (родом из США), чтобы сформировать команду «The Bolsheviks». У них был фьюд с командой «The Powers of Pain», завершившийся проигрышем русских на SummerSlam 1988 года. Большевики никогда не выигрывали пояса вместе и вообще не добились никаких успехов Leaf Pendant Necklace. Их самое известное выступление закончилось поражением всего за 19 секунд на WrestleMania VI. В итоге, в 1990 году, команда распалась. Началось новое соперничество: Волков против Зухова.

После того, как большевики разделились, Волков стал любимцем публики. Он изменил своё мнение и начал поддерживать Запад, что и привело к столкновениям с сержантом Слотером, который объединился с Железным Шейхом. На Survivor Series 1990 года группировка Волкова победила команду Слотера. После этого Николай редко появлялся на шоу. Он участвовал в Royal Rumble 1992 года, 29 января провёл матч против Геракла и 6 июля 1993 года был на шоу WWF Superstars.

1 февраля 1994 года Волков вернулся к постоянным выступлениям в WWF

kelme shirts

KELME Summer Men’s Short-Sleeved Pure Cotton Lapel POLO Cultivat T-shirts

BUY NOW

49.99
29.99

. Через два месяца его менеджером стал Тед Дибиаси. Волков оказался в затруднительном положении и был вынужден перестать использовать символику Советского Союза. К Николаю относились непочтительно. 13 мая 1995 года Волков избил Теда и больше практически не появлялся на шоу.

Волков выступил с кратким сообщением в эпизоде Shotgun Saturday Night, когда Тодд Петтенджилл обнаружил его спящим в коробке на улице Нью-Йорка. Николай также участвовал в событии WrestleMania X-Seven.

3 февраля 2005 года Волков стал одним из претендентов на вступление в Зал Славы WWE. 2 апреля 2005 года Джим Росс в Universal Amphitheatre в Лос-Анджелесе объявил Николая Волкова членом Зала Славы WWE.

В 2006 году Волков принимал участие в событии World Wrestling Legends. Он боролся матч против «Ножовки» Джима Даггана. Перед матчем Николай в очередной раз спел национальный гимн Советского Союза, взбесив этим зрителей.

13 августа 2007 года Волков впервые появился на телепередаче WWE в качестве эксперта. Он решил исполнить гимн Советского Союза и был оскорблён Уильямом Ригалом. Николая поддержали Железный Шейх, Мик Фоли и Мария.

10 марта 2008 года на Raw должен был состояться матч с участием Волкова, однако его отменили.

15 ноября 2010 года на Raw Николай и Железный Шейх вышли поддержать Сантино Мареллу и Владимира Козлова. Волков и Козлов спели национальный гимн России.

6 января 2014 года на Raw Николай был задействован в сегменте с Биг И Лэнгстоном.

В эпизоде RAW Fallout за 8 сентября 2014 Волков появился за кулисами с Русевым и Ланой, и они спели Гимн Советского Союза.

28 февраля 2015 года Николай участвовал в шоу Superstars для продвижения рестлинга в Нью-Джерси. Он работал с легендой ECW, Песочником.

21 марта 2015 года Волков появился на мероприятии SICW, где тренировал молодых рестлеров.

Перузович женат уже 35 лет и у него есть две дочери. В своей автобиографии Фредди Бласси охарактеризовал Иосипа как хорошего семьянина. Перузович работает с программами полиции округа Балтимор, целью которых является помощь детям. Ранее он работал сотрудником исполнительной власти этого округа. Перузович до сих пор время от времени выступает на независимых шоу. Сейчас Иосип живёт на ферме в Глен-Арм Мэриленд.

Коронные приёмы

Менеджеры Иосипа